TYPOGRAFI, GRAFISK DESIGN & CETERA
Random header image... Refresh for more!

Category — Allmänt

Höstskörd

img_0328

Några plockar svamp. Andra bär. Själv har jag irrat runt på myrar med en hink halvfull med hjortron. Det var länge sedan nu. I år plockade jag något betydligt hårdare än kart.

img_0327

Klossar, av päronträ kanske. Ett vanligt material för de här typerna.

img_0325

Tog bilen till Skarpnäck. Grovarbetet var redan gjort. I tryckeriets reception låg en plastkasse med ett innehåll mer åtråvärd än mylta.

img_0326

En långt ifrån komplett kondenserad Futura (den här gången är jag något säkrare).

Ett fynd ändå, i sin egen rätt. Och jakten fortsätter.

img_0325

september 28, 2009   2 Comments

Rösta & cetera

Häromdagen gjorde jag ett försök att föreläsa om typografi på Berghs SoC. Ursprungligen var planen att prata om Corporate typography, men då jag känner mig som en managementparodi var gång jag tar den där sortens ord i min mun så försökte jag översätta det. När inte det kändes helt bra passade jag på att utvidga det också. Till slut blev det den inte helt smidiga ”Typografi – för organisationer, institutioner, företag och alla andra”.

bild-2

Tveksamt smidigare sköttes övergången från Orla till Berling Nova via raf: stadsgerilla (satt med Orla) och Karlgeorg Hoefers förfalskningsförsvårande registreringsskylts-typsnitt FE-schrift (gjord för att förhindra just RAF & consortes att med spritpenna eller svart tejp förfalska just registreringsskyltar när de var i kidnappar- eller bankrånartagen) till sonen Otmar Hoefer, marknadschef på Linotype som var vår kontakt på Linotype när vi utvecklade Berling Nova och Berling Nova Sans. Men mer om det här en annan gång.

hoefer_fe-schrift

På vägen hem från föreläsningen, ungefär vid korvkiosken där sankta Maria i the Concretes jobbade i är det numera en byggarbetsplats och jag får ta en lite annan väg. Och då upptäcker jag vad som ser ut som Stockholms äldsta elskåp.

img_0301

Notera M:ets höga mittenparti och LM-ligaturen!

Och plötsligt dyker Karlgeorgs typografi upp. Hur tänkte de egentligen här?

img_0305

Här: samma typo till the Verves turnébuss.

img_0303

Andra saker jag sett men besparar er bild på: Lapp på anslagstavla där en katt vid namn Stalin efterlyses.

Slutligen, det är nu dags att rösta. Svenska designpriset har nominerat Diskrimineringsombudsmannen (som jag tidigare skrivit om här) i kategorin 3Ab Identitet Print – Profil. Så nu uppmanar, uppmuntrar och ber jag er snälla schysstarå att gå in och rösta!

bild-14

september 17, 2009   4 Comments

Framtidens förfall

sn200949

Framtiden var bättre förr sägs det. I synnerhet på 50- och 60-talen med en ohämmad expansion åt alla håll. Ryggradar skulle rätas och Folkhem skulle byggas, rymden erövras. Efter månen skulle andra planeter besökas, koloniseras och så småningom besökas i charterpaketering. Rymd-turism. Fu-turism.

sn200950

Samtiden innehåller också ett uns futurism. I kristider går det i tidningar som Dagens industri tretton på dussinet prominenta talesmän som bara måste få säga att denna kris är bra för att det ger öppningar för nya affärsmöjligheter. Ety så måste man tycka, annars anses man vara en loser.

sn200952

Futuristerna på sin tid går att, om nyansfattigheten tillåts, ideologiskt och geografiskt placeras som följer: Italienska futurister var fascister, ryska var kommunister. De italienska vurmade för maskiner, höga hastigheter och krig, som de såg som ett renande stålbad. Just det uttrycket använder kläddesigner Johan Lindeberg i sitt sommarprat om krisen. Ut med det veka, ineffektiva. Låt krisen härda folket. Om de inte har bröd, kan de ju äta kakor. Han avhöll sig från att kräva bredare cat-walks för att ge modellerna mer lebensraum, men det hade ju varit ett fräckt förslag det med. Framförallt vill man ju inte verka vara en loser.

sn200959

En sak med framtiden förr, var att det tidlösa var så väldigt tidlöst. Helvetica var neutralt och därmed tidlöst. Det 30 år äldre typsnittet Futura (1927) var extremt tidlöst. Eller snarare: det var till och med lite i framkant, tidlöst med en touch av framtid, därför extra modernt. Idag tycker främst arkitekter att det är ett tidlöst typsnitt, men deras gyllene era som en formens samhällsbärande statsmän sammanföll väl med 50- och 60-talet. Så när vi säger att något, som en myranstol till exempel, är tidlös menar vi då att den ser ut att vara gjord på 50-talet? För den ser ju inte ut att vara gjord idag. Men samtiden är förstås inte tidlös, den är flyktig.

sn200954

Ingen märker att marknaden erbjudit rätt sopiga Futura-versioner i digital dräkt. Vad säger man om det? Tidlösheten var bättre förr.

sn200957

Om du likt bebin åkt ut med badvattnet i de krängande vågor som ett renande stålbad kan resultera i erbjuds fattigsemester i en piffigare förpackning. Kalla det för Hemester. Eller Swe-mester. Res kortare. Med bil. Dit du kommer på en tank, eller enkel biljett med lokaltrafiken. Själv begav jag mig till byggarbetet vid Liljeholmen och förevigade de fallna ljusskyltarna, som var satta i Futura. Ett slags fu-turism på hemestern.

sn200953

juli 27, 2009   8 Comments

do be do be DO

Förra måndagen lufsade jag anonymt runt och utan personlig inbjudan på den officiella invigningen av Diskrimineringsombudsmannen, likt Charlie Kaufman i filmen Adaptation gör vid inspelningen av I huvudet på John Malkovich. Liknelsen är förstås en smula förmäten, jag ligger inte bakom några grandiosa insatser å de mänskliga rättigheternas vägnar eller stått vid några HBT-barriärer, ej heller dragit någon lans för sexuella identiteter vid sidan av normen men jag har trots allt bidragit med deras visuella identitet.

416chrmmg0l_ss500_

Ofta när vi presenterar designförslag så tilldelar vi dem projektnamn så det lättare ska gå att referera till dem senare i diskussioner kring olika förslag. Jag döpte mitt till EveryWo/Man, efter Yoko Onos låt Everyman Everywoman. När den ursprungligen släpptes 1981 hette den Every Man Has A Woman Who Loves Him. 1994 uppdaterade hon den i samband med en gala i New York till stöd för rätten till samkönade äktenskap.

publicinformationsymbol_emergencyexit

Våra ombudsmän är satta att representera människor. I DO:s fall alla som upplever sig diskriminerade. Det kan som ni säkert förstår bli en hel del.

Att representera går att göra både aktivt och passivt. Eller snarare, sättet vi använder ordet representera. Den passiva formen av representation är symbolen, ikonen, den stiliserade ställföreträdaren.

dododo_7Fotografi: Sven Rosborn

Så länge människan försökt förklara sin tillvaro för sig själv och för andra, dyker avbilden av människan upp. På grottmålningar och hällristningar. Bronsåldersmänniskan reflekterade möjligen inte över koncept som less is more, men vad vet jag? Här kommer den avskalade enkelheten av ren nödvändighet: – Hörru, Grok, ska du inte ta och hacka in ett litet ornament där ovanför långskeppet? Grok: Amen, orka!

dododo_8

De tekniska förutsättningarna är en sak som skiljer bronsålderskommunikatören från dagens informationsdesigner. Ändå väljer vi båda det avskalade och renodlade grafiska uttrycket för tydligast möjliga kommunikation. Den enkla figuren som representerar idén om människan. För lägger vi till en detalj, som att sätta kjol på figuren vid övergångsstället åstadkommer vi:  • exklusion av halva befolkningen, samt • Förutsätter att denna andra hälft vi vill framhäva går i kjol så mycket att de vill representeras på det viset. I sin moderna version ska den förenklade bilden, ikonen, inte så mycket visa en särskild person utan representera alla människor, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, ålder eller handikapp.

Jag vill inte ta ifrån någon dess anspråk på individualitet och helt unika egenskaper men hur olika vi än är är vi också oerhört lika. Som Gunnar Ekelöf skriver i dikten Jag tror på den ensamma människan: Det som är botten i dig är botten också i andra (länk till Ekelöfs egen uppläsning). Det går att nyttja den frasen som formgivare rent generellt. Varför nervöst spekulera i vad andra tycker eller vad som kan tänkas gå hem? Och om du gissar rätt: Är det så du vill arbeta? Säkrast att känna efter vad du själv tycker och tänker. Börja därifrån.

dododo_9dododo_10dododo_11dododo_12dododo_13dododo_14dododo_15

Det finns en parallell till typografin, och det här är en av de saker jag återkommer till; den typografiska bokstavens arketypiska baskvalitet – en bokstav är så oerhört sällan en avbildning av en bokstav eller en illustration av en bokstav. Den är bokstaven.

dododo_16

dododo_17

dododo_18dododo_19dododo_20dododo_21dododo_22dododo_24dododo_25dododo_26dododo_27dododo_28dododo_30

Under min studieperiod hade jag en färg&form-lärare, Dieter, som nästan oavsett vad vi än gjorde föreslog att vi skulle vända på sakerna för att se om något hände. Det här drev mig på den tiden givetvis till vansinne men möjligen är det så att för varje irriterande förslag finns det åtminstone ett enda problem i universum där den här lösningen är det korrekta. Notera att nu är just denna lösning uttömd. Don’t try this at home.

upplagg

På plats höll Nyamko Sabuni invigningstal, det missade jag då utrymmet inte tillät att jag klämde mig fram. Istället fick jag med flackande blick lägga upp en strategi för hur jag skulle kunna snatta med mig ett gäng DO-präglade chokladkakor som stod utplacerade här och var.

choklad

När Nyamko svepte förbi mig omsvept av sitt entourage tog jag mod till mig och… petade lite på henne. Jag la min petning väldigt lätt mitt på ryggen och på ett sånt vis att det kunde upplevas som att någon råkade stöta i henne ofrivilligt. Hon märkte naturligtvis inget och jag var nöjd med denna min mikroskopiska kupp. Jag hade varit där, rört vår Integrations- och jämställdhetsminister samt kommit undan med lite choklad.

argman

maj 25, 2009   7 Comments

Nu är det väl revolution på gång? Nä.

dc_250616 När jag cyklar hem ser jag klisterdekaler uppsatta runt om i Årsta. VI BETALAR INTE ER KRIS står det och uppmanar till att demonstrera den första maj. Är det Wall-Enberg med anhang som tröttnat på mig, min flickvän, vårt spädbarn och övriga tärande Årsta-bor och inte vill bidra till den gemensamma kakan? Nej det är Syndikalisterna. När de menar ER så menar de inte de som läser dekalen helt enkelt. Helt oenkelt. dc_250620 För ett år sen, i maj, var jag i Paris. Flyttar vi ytterligare 40 år tillbaka i tiden och alla gamla progg-koftor får något drömskt i blicken. Begreppet ”att stå på barrikaderna” fick här sin fasta form. Studentupproren i Paris 1968 var brutalare, coolare och snyggare än sin svenska motsvarighet. När Stockholms kår ockuperades krävde aldrig Anders Carlberg Fantasin till makten! eller hävdade att  Under gatstenarna ligger en sandstrand! dc_250621 I samband med 40-jubileet ställdes affischerna från när det begav sig ut. (Samtliga bilder kommer från utställningsskatalogen Mai 68 : L’affiche en héritage, intervju på franska med Michel Wlassikoff här) Det man kan fascineras över, som formgivare eller intresserad av kommunikation överhuvudtaget, är vilket drag det är i de här verken. Och frågan är varför – kan man stycka upp sina impulser i

  • insikten om omständigheterna – om det var nazisterna som gjort affischerna hade det inte varit lika lattjo
  • Tjusningen över att någon orkar trycka upp affischer när det viner gatustenar
  • De råa formerna osar autenticitet
  • De är, uh, snygga

dc_250619 Det finns ingen återvändo, inte är det särskilt attraktivt att gå bakåt eller att romantisera knappa produktionsomständigheter och andra eländigheter heller, men en känsla av att ha förlorat något på vägen finns. Jag tänker, möjligen naivt, att de som gjorde det här tänkte att hur fan gör vi det här på bästa vis? Såhär! Nurå? Vi kontaktar ett företag som får pröva det mot några fokusgrupper. Tryck! Sätt upp! En organisk relation mellan innehåll och form. Och undan ska det gå. Vad är strategiiiin? Att det kommer upp, går att läsa och ser bra ut. Nästa fråga. En slags immateriell aspekt av budskapet, bortom verket – som inte längre är autonomt, är gesten, hur det levereras. dc_250617 Utvecklingskurvan från 68-designern till dagens är likt den mellan en analog skrivmaskin och Hal i 2001 eller Skynet i Terminator-mytologin för att ta ett senare exempel. (Liknelsen upphör vid att Skynet vill förgöra mänskligheten men ni fattar, va?) Från att inte bara designen utan designern är en integrerad del av budskapet till uppvaknandet, distanserandet, professionaliserandet, redo att infekteras av  managementska. Medveten om sin egen existens, sin roll reflekteras yrvaket: Responderar det där versala tecknet mot värdeorden? Om vi ställer det kursivt signalerar vi inte då att budskapet är mer pro-aktivt? (som aktivt fast pro- det ). I bästa fall är eftertanke förstås bara bra, men vad de här affischerna genomsyrar är förvisso eftertanke men framför allt Viljan att kommunicera. Se mig, för fan.    dc_250622 Till katalogen har färgerna homogeniserats och uppvisas i ett begränsat antal. Antagligen ligger de inte för långt från originalet, men helt säker är jag inte. Oavsett kan man konstatera att det blir inte starkare för att man använder fler färger eller speciellt avancerade effekter. Unspecial Effects som Bob Gill kallar det.   dc_250618 Möjligen är det samma brinnande frustration våra korporativa vänner uttrycker med sina röriga klisterlappar. Då jag för länge sen gett upp tanken på att AFA skulle satsa på mediaträning kanske man kanske sätta hoppet till att Syndikalisterna studerar de här affischerna, kanske synar sina egna arkiv och återkommer med något mer distinkt fan-anammasnyggt, gärna med en touch situationistisk pamflettretorik. dc_250624 Fler design brut-bilder hittar ni bland annat här, här och här.    dc_250625

maj 1, 2009   3 Comments

Chartula

sn200739

Charter innebär för de allra flesta typsnittet av Matthew Carter, som bland annat går att se som brödtext i Dagens Nyheter. Men det är också ett slags förpaketerat resesätt där man placerar ett hundratal barnfamiljer samt en aggressiv alkis som hatar barn (nyligen avlidne författaren JG Ballard skulle le över det rimliga i den logiken) i ett plan och flyger dem förslagsvis till Cypern, mer känd som ön dit fashionistas vallfärdar varje år för att besöka huset Hussein Chalayan växte upp i. 

Men Cypern är mer än så. Kanske någon har anhöriga som gjort FN-tjänst där. Det har i alla fall jag. Vi tog en taxi till Famagusta, turiststaden Turkiet vid sin invasion av norra delen på ett par timmar tömde på folk och lät förfalla. Det råder fotoförbud i de delarna, men de har inte hindrat folk från att filma i den här moderna ruinstaden. Längs den vackra sandstranden står precis färdigbyggda hotell och vittrar sönder, och har så gjort sen 1974. Vänder man huvudet 180 grader ser man stranden gå över i hav. Fascinerande och helt absurt, naturligtvis. Det här är inget Akropolis, men tanken går ändå till Indiana Jones antagonist René Belloq i Jakten på den försvunna skatten:

Look at this [håller upp ett fickur i silver]: it’s worthless. Ten dollars from a vendor in the street. But I take it, I bury it in the sand for a thousand years, it becomes priceless! Like the Ark. Men will kill for it; men like you and me.

Och det sker mitt framför näsan på oss. 

Det var en tidig semester, men som bekant tar typografipolisen aldrig semester. Här ett exempel på hur det kan gå när folk förses med dekalbokstäver.

sn200747

Finn fyra fel i första ordet! (förutsatt att de inte monterats av David Carson-epigoner i postmodern anda, men om detta har Nicolas Bourriaud sagt sitt )

 

sn200846

Vi bodde inte just här, men kyparen på vår embedded charterhotellrestaurang kanske extraknäckte här. Han hette Panicos.

Efter en dryg vecka var vi åter i Sverige (applåderade folk vid landningen? svar ja.) 

Over and out.

april 25, 2009   5 Comments

Vox Populi & Felix

Hur låter folk som mest? Vem ger deras röst ton och tint? Robert Bringhurst kallar skriften språkets solida form, och i sin formaliserade form blir det typografi.

Under en dryg månad om året går jag under jord. Jag lämnar min för tillfället ändå punkterade Jopo och inhandlar månadskort på SL. Det ger mig tillfälle att agera måltavla åt de för säsongen populära kräksjuke- och förkylningsbakterier som florerar i miljöer där människor som aldrig tvättar händerna packas tätt, tätt. Underjorden. En sorts Hades för hypokondriker. Dessutom passar jag då på att läsa gratistidningar. Tidningar som är gratis borde väl vara fôlkligt?   Färdigtuggade och strömlinjeformat kanske en del tycker. Jag ger er inte fel, men att lyckas med en lättnavigerad produkt av rätt hårdpackad fluff är inte lätt. Nu senast tror jag det var Ole Munk som stod för redesignen av Metro. En gång i tiden ritade jag en displayversion av Berkeley åt Ole när han redesignade Hallandsposten.

Vad få vet är att samme Ole, innan karriären som tidningsformgivare var serietecknare ansvarig för ett flertal album med Felix!

Ja, den Felix

Jan Lööfs samlade är under utgivning, och där lär hans kompletta insatser med the golden age of Felix inkluderas. Efter han lämnade serien tog Werner Wejp-Olsen över (de publicerades även i Sverige, men sen var det slut). Efter det var vår nationalklenod permanent i klorna på danskar och under 1976–1985 var det så Ole som satt och ritade. Men – det här var alltså bara en utvikning. Lika bra att låta vandrande tankar hamna på pränt annars dunstar de som eter. Allt fast förflyktigas följdaktligen inte.

Åter Metro. Den typografiska paletten ser rätt de Grootsk ut. Brukar folk i gemen (upplagt för typografisk ordvits här) intressera sig så mycket för tidningens mikrodetaljer? Mycket pekar på att de bryr sig när det väl ändras. Det skrivs in och ges ris eller ros när brödtext ändras. Något känns obekvämt, konstigt. Något har ändrats. Det finns inget så konservativt som dagstidningsläsaren.

Hur väljer då Metro att tackla Folket, hur klä genomsnittlige mans ord i solid form? Detta ges svar på tal i ett nummer i veckan. Möjligen gavs utrymme för att inget läst Göran Greiders krönika på nätet och brytt sig att kommentera så de var tvungen att fylla ut.

Men här går alltså att läsa att vad folk tycker ska sättas i BRÖDTEXT CORPID och sedan följer CORPID BOLD, och avsändare, som Skattebetalare, Vän av ordning eller Arne Larsson, Sölvesborg sätts så i CORPID HEAVY BLÅ_2. Redigt, rejält och lagom bulligt men ändå kondenserat. Ni får ta plats, men inte för mycket. Dessutom bör ni synas även i små grader. Jordens salt!

Det här var förstås inte något skjutjärnsjournalistiskt scoop, möjligen får jag höja insatsen till nästa gång. En mer skum grupp bör gå under luppen; (de som har) Makten. Hur satt är den? Tänk på det.

januari 26, 2009   No Comments

Mannen på allas läppar

Den unge lovande typsnittstecknaren Göran Söderström tar ett nytt resolut kliv framåt med att pryda postens nya av Eva Wilsson formgivna frimärken med sitt Exemplar. De ges ut i samband med 200-årsjubileumet av skilsmässan mellan Sverige och Finland 1809. Det måste vi fira! Låt nokiastövelklackarna slå i taket. För typografi-groupien ges här chansen att få slicka lite på Göran, Förutsatt att de inte (frimärkena alltså) fungerar som vanliga klistermärken.

januari 20, 2009   4 Comments

God forts. följer

Ja, gott nytt etc. Nästa år kommer jag synas både mer – och mindre. Vad det innebär berättar jag mer om framöver.

Kontrakt ska skrivas på typsnitten, så då lär jag se till att avsluta Orla och Caisa (som bytt arbetsnamn till Swedenborg – vi får se…) under 2009. Nya projekt lär påbörjas. Kanske får jag någon styrsel på Jeffrey Lee Babywear, möjligen inte.

Nästa text här på Typografism blir om manikulens historia (exemplet nedan av František Štorm/Storm Type), som jag berörde i Max Ernst-texten.

Men närmast ska det gratineras hummer och glos på fyrverkerierna från vår balkong här i Årsta.

Med typiska nyårshälsningar,

fredrik



december 31, 2008   4 Comments

Det händer den bäste

Nu är vi åter från Södra BB med vår son. Pojkar som föds på Södra BB får oftast heta Sigge eller Viggo, men vår lilla kille ska heta Odd.

Som nyblivna föräldrar har vi läst en massa böcker. Jag har läst pappaböcker. Olidliga machopappaböcker och böcker som ondgör sig över machopappaböcker på ett likaledes olidligt självgott sätt. Ändå klämmer samtliga in ett och annat av värde mellan varven.

Nu senast fick vi låna en bok som tar sitt perspektiv från en annan vinkel; Ett litet barns dagbok av Daniel L Stern. Omslag och typografi är av ingen mindre än Johan Ström, upphovsman till utmärkta Indigo. Detta går att läsa på bokens tryckortssida. Men ojdå. Ajdå.

Det händer den bäste.

december 9, 2008   8 Comments