TYPOGRAFI, GRAFISK DESIGN & CETERA
Random header image... Refresh for more!

Category — Reklam

Månadens design – extended version

Idag är jag insnöad. Det skulle kunna beskriva Typografism-sidans tillstånd, men jag har varit pappa-ledig, och alla de som sa ”hehe unge man, du kommer inte ha tid till något annat” när jag har sagt att ”jag tänker försöka driva på ett par egna projekt också” fick alltså rätt.

Några saker har jag ändå fullföljt. Juryarbete i Månadens design för tidningen Resumés räkning. Detta har skett i sällskap av en samling begåvade människor; Eva Aggerborg/Bas , Eva Liljefors/Fellow Designers, John Lagerqvist/Family business, Lisa Careborg/Happy, Lotta Kühlhorn,  Mattias Dahlqvist/Garbergs, Nikolaj Kledzik/Identity Works, Patric Leo,  Petra Östh/Amore och Susanna Nygren Barrett/BVD.

Jag tänkte här summera mina inlägg därifrån, några hittills opublicerade kommentarer. Ja, mumma för komplettisten (ja, jag tänker på just Dig).

Månadens design, mars (täcker december–februari)

December - februari 2009_1

1. Carl Larssons utställningskatalog,  Waldemarsudde / Frankenstein Sthlm

En praktpjäs med gammalt material filtrerat genom ett samtida designmanér utan oro för att åldras fortare än innehållet. Möjligen korkat men mest modigt.

December - februari 2009_2

2. Inbjudan och provlåda, Åhnbergs. Bokbinderi Henrik Nygren Design

Den är oklanderligt gjord, men jag är en smula kluven; har lite svårt för den här sortens modernistisk kitsch och dess förmenta tidlöshet.

December - februari 2009_3

3. Ny grafisk form, Grythyttans Gästgivaregård / Planeta Design

Hemtrevligt och lite lantlyxigt. Kunde palla ytterligare några snäpp åt det flamboyanta.

Månadens design, juni (täcker mars–maj)

Mars-maj 2009_1

1. Bokmärken,  Arkitekturmuseet / Happy F&B

Idén är både pedagogisk och absurd. Omsorgsfullt och konsekvent genomförd är det en perfekt gåva till vännen som inte orkar klämma Helmut Newtons SUMO-bok i en sittning. Charmigaste bidraget.

Mars-maj 2009_2

2. Parapu, Södra Cell / Garbergs

Såhär kunde det också låta några dagar efter ett möte:
Parapu har jag tyvärr inte så mycket att säga om,  minns den alldeles för dåligt nu. Nu kommer jag bara ihåg en massa blonda barn och fina illustrationer man fick sprätta fram – just det senare gillade jag. Nästa gång ska jag föra noggranna anteckningar.

Mars-maj 2009_3

3. Ballet Russes,  Dansmuseet Stockholm / Frankenstein

Ännu en praktpjäs från praktpjäsfabriken. Bortsett från att det är ett alldeles oerhört åtråvärt objekt får den pluspoäng för det megalomana tilltaget att prägla designbyråns namn på baksidan.

Däremellan kom en förfrågan från Resumé att tippa guldäggspriserna. Mina tips är för övrigt urusla. Ur mitt mail till Linus Fremin:

…jag sitter och går igenom de nominerade bidragen. Läser beskrivningen av Acne art departments förpackningar och blir beklämd.  ”För logotypen och den grafiska identiteten har vi tagit fram ett specifikt typsnitt som handritats för varje grad som använts.” [min kursivering]
Glädjen över att de avstått de i branschen så populära designrobotarna grumlas av insikten om att ytterligare ett unikt tillfälle går till spillo för Mun- och fotmålares förbund att rycka in.

Min tips-röst i kategorin Design Förpackningsdesign går till BvD:s Blossa. Det är lite Ica-reklam över det hele, konsekvent bearbetning av hög nivå, glöggen har blivit ett stycke åtråvärd design.

I kategorin Design Kommersiella miljöer håller jag en tumme (det får också bli mitt tips) för They Graphics bokbuss i Kiruna kommun. Tanken på att  den bussen susar runt i paltlandet känns… fräscht på riktigt.

I kategorin Design Visuell identitet går jag tyvärr vilse.Tidningen Rodeo är en tidning som i bästa fall fått en tidningsredesign. Röhsska är ett museum med befintlig visuell identitet som ställer ut skateboards. Galleri Jonas Kleerup har några träklossar som bildar bokstäverna J och B. I brist på annat tipsar jag att den enda som kvalar in i kategorin –nätt och jämt – är Olson Smiths tv4-grejer får priset. Men kategorin är svaaaag.

This concludes the tips-runda. Min mamma ringde och frågade när det här numret av tidningen RESURS där jag skulle vara med kommer ut. Har ni några ref-ex så kan du väl skicka ett.

Månadens design, september (täcker juni–augusti)

Juni-augusti 2009_1

1. Venedigbiennalen, – Making worlds / Stockholm designlab

Att bryta ner formelement till sina beståndsdelar är i sig inte det mest originella,  men här,  konsekvent och envetet fullföljt,  så sjunger det. Det finns något svindlande med den benhårda strukturen. Oerhört vackert och – genomfört.

Juni-augusti 2009_2

2. Charitea – Förpackningsdesign / BVd

Enkelt,  elegant,  form- och tryckmässigt – och namnet är en ordvits. Fulländat.

Juni-augusti 2009_3

3. Sackeus – Eguale / Happy

Det är alltid trevligt att slippa se ekologiska produkter som med varenda fiber vill vråla att de är ekologiska. Det som får just de här att lyfta är de känsligt utförda fågelillustrationerna som lyser upp förpackningarna och knyter ihop produkterna på ett tjusigt sätt.

Månadens design, december (täcker september–november)

September-november 2009_1

1. Nytorget Urban Deli / This Way Up

Det är lite klichévarning på formspråket och vissa delar känns inte helt starka. Men genom att löpa linan ut och hitta intressanta sätt att applicera det på gör ändå att helheten känns väldigt väl genomförd. Bara att masa sig dit, då.

September-november 2009_2

2. Pernod Ricard Nordic Blossa 09  /BVd

Svårt att bedöma en flaska ur den här serien utan att se till de som kommit tidigare. I sig är det inget märkvärdig med årets variant, men sett i sitt sammanhang utgör den en både estetisk som strategisk pärla. Synd bara att den smakar apa.

September-november 2009_3

3. Sake Förpackning / Stockholm designlab

Jag tycker de överdimensionerade riskornen gör sig bra som både informativt och dekorativt element på en annars 90-talsfräsch flaskdesign. Skulle inte skämmas i Wallpapers premiärnummer bredvid en teak-apa.


december 20, 2009   1 Comment

Nu är det väl revolution på gång? Nä.

dc_250616 När jag cyklar hem ser jag klisterdekaler uppsatta runt om i Årsta. VI BETALAR INTE ER KRIS står det och uppmanar till att demonstrera den första maj. Är det Wall-Enberg med anhang som tröttnat på mig, min flickvän, vårt spädbarn och övriga tärande Årsta-bor och inte vill bidra till den gemensamma kakan? Nej det är Syndikalisterna. När de menar ER så menar de inte de som läser dekalen helt enkelt. Helt oenkelt. dc_250620 För ett år sen, i maj, var jag i Paris. Flyttar vi ytterligare 40 år tillbaka i tiden och alla gamla progg-koftor får något drömskt i blicken. Begreppet ”att stå på barrikaderna” fick här sin fasta form. Studentupproren i Paris 1968 var brutalare, coolare och snyggare än sin svenska motsvarighet. När Stockholms kår ockuperades krävde aldrig Anders Carlberg Fantasin till makten! eller hävdade att  Under gatstenarna ligger en sandstrand! dc_250621 I samband med 40-jubileet ställdes affischerna från när det begav sig ut. (Samtliga bilder kommer från utställningsskatalogen Mai 68 : L’affiche en héritage, intervju på franska med Michel Wlassikoff här) Det man kan fascineras över, som formgivare eller intresserad av kommunikation överhuvudtaget, är vilket drag det är i de här verken. Och frågan är varför – kan man stycka upp sina impulser i

  • insikten om omständigheterna – om det var nazisterna som gjort affischerna hade det inte varit lika lattjo
  • Tjusningen över att någon orkar trycka upp affischer när det viner gatustenar
  • De råa formerna osar autenticitet
  • De är, uh, snygga

dc_250619 Det finns ingen återvändo, inte är det särskilt attraktivt att gå bakåt eller att romantisera knappa produktionsomständigheter och andra eländigheter heller, men en känsla av att ha förlorat något på vägen finns. Jag tänker, möjligen naivt, att de som gjorde det här tänkte att hur fan gör vi det här på bästa vis? Såhär! Nurå? Vi kontaktar ett företag som får pröva det mot några fokusgrupper. Tryck! Sätt upp! En organisk relation mellan innehåll och form. Och undan ska det gå. Vad är strategiiiin? Att det kommer upp, går att läsa och ser bra ut. Nästa fråga. En slags immateriell aspekt av budskapet, bortom verket – som inte längre är autonomt, är gesten, hur det levereras. dc_250617 Utvecklingskurvan från 68-designern till dagens är likt den mellan en analog skrivmaskin och Hal i 2001 eller Skynet i Terminator-mytologin för att ta ett senare exempel. (Liknelsen upphör vid att Skynet vill förgöra mänskligheten men ni fattar, va?) Från att inte bara designen utan designern är en integrerad del av budskapet till uppvaknandet, distanserandet, professionaliserandet, redo att infekteras av  managementska. Medveten om sin egen existens, sin roll reflekteras yrvaket: Responderar det där versala tecknet mot värdeorden? Om vi ställer det kursivt signalerar vi inte då att budskapet är mer pro-aktivt? (som aktivt fast pro- det ). I bästa fall är eftertanke förstås bara bra, men vad de här affischerna genomsyrar är förvisso eftertanke men framför allt Viljan att kommunicera. Se mig, för fan.    dc_250622 Till katalogen har färgerna homogeniserats och uppvisas i ett begränsat antal. Antagligen ligger de inte för långt från originalet, men helt säker är jag inte. Oavsett kan man konstatera att det blir inte starkare för att man använder fler färger eller speciellt avancerade effekter. Unspecial Effects som Bob Gill kallar det.   dc_250618 Möjligen är det samma brinnande frustration våra korporativa vänner uttrycker med sina röriga klisterlappar. Då jag för länge sen gett upp tanken på att AFA skulle satsa på mediaträning kanske man kanske sätta hoppet till att Syndikalisterna studerar de här affischerna, kanske synar sina egna arkiv och återkommer med något mer distinkt fan-anammasnyggt, gärna med en touch situationistisk pamflettretorik. dc_250624 Fler design brut-bilder hittar ni bland annat här, här och här.    dc_250625

maj 1, 2009   3 Comments

Mitt förnamn är Sonny

Tillåt mig att spä ut en enkel observation med en serie löst sammanhållna utvikningar.

Det är viktigt med namn. Att ta ett namn som Paul Smith och göra det till något unikt särskiljbart. Vi vet hur logotypen ser ut, men styrkan ligger i namnet. Kanske tänkte Wally Olins, grundare av Wolff Olins, i samma banor – åtminstone om styrkan i ett namn – när han lanserade den visuella identiteten för Q8 1986. Det nya namnet syftade till ursprungslandet, Kuwait, och Q8, när det uttalas på engelska låter just så. I sin bok Corporate Identity resonerar Wally att så skulle alla uttala det, världen runt. Nu anses Q8 vara en väldigt framgångsrik varumärkeslansering med en tydligt kontrasterande stil mot sina konkurrenter. Men där jag kommer ifrån sa vi aldrig Kuwait om Q8, vi sa Kuu-åtta. Och skulle man av oklar anledning säga Kuwait (tror man gjorde det då de var aktuella med att bli invaderade av Irak) så sa man Ku-vajt, inte Ku-vejt. Så jag vet inte om Wally hade rätt. Men huvudsaken är kanske inte att alla uttalar det likadant över hela världen? Lite provinsiell färgning kanske bara stärker ett varumärke.

När jag tittar på min mobiltelefon tänker jag på Ronny Ambjörnssons bok ”Mitt förnamn är Ronny”.

Ambjörnssons bok handlar om identitet och tillhörighet. Inte i någon brand manager-mening, även om sådana inte skulle dö av att läsa boken. Nej, tillhörigheten stavas här klass och varumärkesompositioneringen klassresa. Heter man Conny, Sonny, Johnny eller Donny, ja då är man antagligen arbetarklass. Då är man inte professor i idéhistoria. Ja, om man nu inte råkar vara just Ronny Ambjörnsson då. Jag läste den för tio år sen när jag höll på att förbereda mitt examensarbete i grafisk design på HDK. Min avsikt var att kontakta ett dussintal personer med samma för- och efternamn som jag själv (borde inte vara något problem då det är ett av de vanligaste i Sverige, jämför Paul Smith) och formge åt dem varsin visuell identitet. Med någon slags Raymond Queneausk stilövning i bakhuvudet började jag med att läsa på om identiteter, och stötte så på Ambjörnssons bok. Det här projektet lades på hyllan då en konstskolestudent hade gjort ett snarlikt projekt som gick ut att kontakta ett antal människor med samma namn och sammanföra dem. Åter Sonny boy. Logotypen (nu i betydelse ordbild och symbol) ska jag väl egentligen inte gå in på vad jag tycker. Jo, jag är inte så förtjust i symbolen, men det kan ha att göra med mer formideologiska aspekter. Vem har gjort den? Den har gjorts in-house. I huset. På huset. Och inspirationen? Tänker jag när jag lallar runt hemma och blicken plötsligt fastnar på vår toaletts doftblock.

Så ni får ursäkta mig om mina tankar går mer åt Nima Stillerud/Magnus Jakobsson/Adam Kerjs (Saatchi & Saatchi) Epica-vinnare från 2006 än Milton Glasers förlaga från 1977 när jag ser just Wolff Olins Sony Ericsson-kampanj.

februari 11, 2009   2 Comments

De kallar det Design

I Kairos skriftserie nr 8:2 (Design och konst – texter om gränser och överskridanden [2]) resonerar Vilém Flusser kring ordet design, dess etymologi och betydelse i texten Om sakernas tillstånd:

Som substantiv betyder det bland annat »projekt«, »plan«, »avsikt«, »mål«, »illvilligt angrepp«, »sammansvärjning«, »gestalt« och »grundläggande struktur«.
Alla dessa och ytterligare andra betydelser står i förbindelse med »listighet« och »förslagenhet«. Som verb (»to design«) betyder ordet bland annat »att koka ihop någonting«, »att låtsas«, »att göra ett utkast«, »att skissera«, »att gestalta« och att »gå strategiskt tillväga«.

Jag får anledning att reflektera över detta när jag ser följande annonser:

Design säljer har vi fått lära oss. En av pionjärerna inom design management, Thomas WatsonIBM myntade redan på 50-talet Good design is good business. Ändå är det min absoluta övertygelse att han och Libero/NCC syftar på diametralt olika saker.

Genom en klämmig västkustbyrå lyckas de kommunicera att design, det är den där goa dekorfärgen som en nisse målar schackbräden med i tomtarnas julverkstad vi ser på julafton, det är danska möbler som går att se i homestylade bostadsrättsannonser, det är sånt du köper – när du har ont om tid på väg till ett födelsedagskalas men ändå vill dra till med något sånt där frääscht – på Designtorget. Där kan du tryggt förvissa dig om att tandborsten eller osthyveln du ämnar slå in (i möjligen designat presentpapper) är om inget annat i alla fall designad. En slags fernissa läggs flortunnt ovanpå det dunkelt tillkomna objektet.

Liberos regnställ med design – kan man ana att upphovsmännen någonsin funderat i Flussers banor och undrat om detta ingrepp kunde representera någon slags grundläggande struktur, finns i plagget en antydan till att gestalta, eller har de valt att se det hela som ett illvilligt angrepp på oss, de stackars mottagarna av detta budskap?

oktober 14, 2008   10 Comments