Chartula

Charter innebär för de allra flesta typsnittet av Matthew Carter, som bland annat går att se som brödtext i Dagens Nyheter. Men det är också ett slags förpaketerat resesätt där man placerar ett hundratal barnfamiljer samt en aggressiv alkis som hatar barn (nyligen avlidne författaren JG Ballard skulle le över det rimliga i den logiken) i ett plan och flyger dem förslagsvis till Cypern, mer känd som ön dit fashionistas vallfärdar varje år för att besöka huset Hussein Chalayan växte upp i.
Men Cypern är mer än så. Kanske någon har anhöriga som gjort FN-tjänst där. Det har i alla fall jag. Vi tog en taxi till Famagusta, turiststaden Turkiet vid sin invasion av norra delen på ett par timmar tömde på folk och lät förfalla. Det råder fotoförbud i de delarna, men de har inte hindrat folk från att filma i den här moderna ruinstaden. Längs den vackra sandstranden står precis färdigbyggda hotell och vittrar sönder, och har så gjort sen 1974. Vänder man huvudet 180 grader ser man stranden gå över i hav. Fascinerande och helt absurt, naturligtvis. Det här är inget Akropolis, men tanken går ändå till Indiana Jones antagonist René Belloq i Jakten på den försvunna skatten:
Look at this [håller upp ett fickur i silver]: it’s worthless. Ten dollars from a vendor in the street. But I take it, I bury it in the sand for a thousand years, it becomes priceless! Like the Ark. Men will kill for it; men like you and me.
Och det sker mitt framför näsan på oss.
Det var en tidig semester, men som bekant tar typografipolisen aldrig semester. Här ett exempel på hur det kan gå när folk förses med dekalbokstäver.

Finn fyra fel i första ordet! (förutsatt att de inte monterats av David Carson-epigoner i postmodern anda, men om detta har Nicolas Bourriaud sagt sitt )

Vi bodde inte just här, men kyparen på vår embedded charterhotellrestaurang kanske extraknäckte här. Han hette Panicos.
Efter en dryg vecka var vi åter i Sverige (applåderade folk vid landningen? svar ja.)
Over and out.
5 kommentarer
Hysteriskt roligt. Precis vad jag behövde som efter att mitt äslade AS Roma förnedrat sig själva i Florens mot Fiorentina (4-1). Egentligen är det underligt att inte alla bilister applåderar för att de just överlevt en biltur. Statistiskt sett är det ju totalt livsfarligt att åka bil jämfört med flyget.
PS. ”Får man svenskt kaffe på hotellet” DS.
He, he… Jag ser de fyra felen i »Sunwing« men skulle även vilja anmärka på kerningen och det lite väl tilltagna avståndet till pricken över »i«.
Antar att Barista Brutto inte ser med blida ögon på detta, men vi var inte några goda svenska charterturister på den punkten. Vi nöjde oss med att snylta pulverkaffe av grannen (duckar).
Bra Mårten, lite sent grattis till Hannes förresten! Det lilla livet mår bra hoppas jag?
Tack! Jo då, allt är bara bra! Vi börjar så sakta komma in i någon slags vardag. En annorlunda men trevlig vardag. Själv då? Hur mår Odd?
Kommentera