Jag tänker på Adolf Loos

När solen steker som den gjort senaste veckorna har vi alla fått det dubiösa nöjet att på nära håll studera människans närmaste släktingar; de Tribaltatuerade. Var gång jag ser dem går mina tankar till Adolf Loos. Men tankarna vandrar, för hans credo har i vårt lilla land bidragit till att producerade generationer av typografiskt stelopererade designer.

Jag ska kanske förtydliga mig. Jag är vän av god boktypografi, Beatrice Wardes the Crystal Goblet*och tycker om avskalade och enkla lösningar, smarta destilleringar av långa tankemödor. Jag blir fortfarande lite svag i knäna när jag ser en brett spärrad halvfet futura boktryckt med fotopolymerplåtar på tjockt lumpigt papper, för att likna klassiskt boktryck med den där taktila och tidlösa känslan. Kort sagt, modernistisk kitsch går fortfarande hem hos mig. Men jag gillar ju annat också. Där stöts det på patrull.

Ofta när jag ser unga duktiga grafiska designer som på alla sätt rör sig lätt respektlöst i förhållande till formhistorien så blir typografin antingen över hövan respektfullt för det klassiska uttrycket eller så väljer de att kolla hur folk i framkant gjorde förr. Så kanske orkar de ta sig så långt som 60-talet. Och sätter all text med Herb Lubalins Avant Garde, för det är ju, öh, avantgardistisk. Eller så tar de sig mödan att faktiskt titta lite längre, och scannar in något ornerat typsnitt från 1800-talet. Men det blir lite Lasse Åberg av det hela, kärleksfulla glimtar mot typografi. Beväpnad med postmodern vokabulär räcker det med att dekontextualisera eller rekontextualisera , sampla och rapa upp något redan gjort men i ett nytt sammanhang. Kallar det hommage.

Peter Saville + Pulp = Ofelbart samtida genom sin blotta existens

Eller så hyser man en ärlig kärlek för den ornerade bokstavens dekorativa och kommunikativa kvaliteter. Självklart ser jag mig själv i denna oklanderliga kategori.

Jag lade lite tid på att piffa till ett klassiskt utsmyckat typsnitt, Lettres ornées, med avsikt att göra ett dekorativt typsnitt i tre färger, lite som Bifur.

Men jag la snart av. Två skäl vägde tungt. Dels fanns det redan! Det fanns en hel del att förbättra i det, men ändå. Andra skälet var att Hey, varför inte göra något NYTT istället? Blickar vi utomlands har vi Marjan Bantjes, som gör fantastiskt fina, samtida dekorativa bokstäver. Svensk/Fransk/Walesiska Åbäke gjorde den här logotypen för konstprojektet/tidskriften Sexymachinery.

Själv är jag för närvarande helt uppbokad med andra projekt så jag hinner inte. Ni har hört det förut, men gör det bättre själv då! Jag menar det. Alla som kan bör göra dekorerade bokstäver av idag. Om jag pratar i luvan och har missat en miljard bra saker (minns vagt en artikel i Eye magazine, The decriminalisation of ornament för några år sen) så korrigera mig. Jag ber om det.

* Beatrice Wardes artikel finns att läsa på svenska (Den osynliga typografin) i tidskriften Compass som kom ut med ett nummer 1993. Tidningsredaktören väljer att illustrera författaren helnäck med Eric Gills träsnitt Belle Sauvage.